Tidsfördriv

Slaskigt väder, äntligen snö men fan vad jag hatar slask. Promenerade på idrotten , skavsår+gympaskor. En perfekt kombination.

Det är vitt ute men när flingorna tar mark smälter dom genast. Det är inte svårt att linda in värmen i det kalla frostiga, som en isbrytning mot kroppen.

Jag såg ut som en blöt katt när jag kom hem, så sant. I handen hem bar jag kents nya album röd och nu sitter jag här av ljudet som vibrerar i stereron.

Genom hålet av mitt hjärta

kommer räddningen till slut

Det finns inga ord

Här sitter jag på rummet och lyssnar till RöD, helt otroligt bra! Rysningar i hela kroppen, måste lyssna i lugnet. Jag vill vandra bortom nattrafikens gömda vägar.

Tiotusen svarta hål att sugas in i.
Men din hand i min vill tydligt markera
att de svarta hålen inte har någon betydelse.

Det är verkligen dags att köpa en ipod eller nåt, mobilen är inget bra musikval. Irreterar mig på handsfreen som jag bytt minst 5 gånger , lurarna lossnar och sladden trasslar sig. Ljudet är kasst.
Vilken färg på ipoden skulle passa mig ? allt förutom rosa nu :)

5 dagar <3

seven days

Jävla förkylning. Ganska så less på de, som tur är har jag fått tillbaka min röst så nu kan jag prata utan att behöva anstränga mig. Förut idag lät de som jag hade helium i lungorna ett tag. Fick en bubbla i halsen ilr nåt, gick runt och sjöng hemma och rent spontant så lät jag som Kalle Anka nästan, haha. Även att jag skratta för mig själv.

Jag missar en massa i skolan igen, trist att behöva ta igen så jäkla mycket hemma och så tappar man ju aptiten om allt när jag är så hängig.
Jag skulle ha lämnat in systemkameran idag som jag lånade hem över lovet. Bra att den inte fungerar, batteriet är hel knasigt och luktar bränt men jag har inte gjort något vad jag vet! men jag blir ändå orolig.

En sak ni absolut inte visste med mig? Jag är nästan alltid ute i sista sekunden. Nyss skicka jag in mitt arbete i näringslära som ska vara inne imorn. Jag har haft hela två veckor på mig men tiden är kort. faktiskt.
Imorn ska jag till bup igen ...de bör jag gå på iaf. Jag har börjat ta dagen som den kommer nu, men om det är bra eller dåligt vet jag inte, de varierar :)


seven days <3

thinking about you

Tröttilitrött

Det var stjärnklart den här kyliga fredagkvällen då jag hörde en bil svänga in på gården och ut kliver jacob, lycko rus i hela kroppen! Det kändes ofattbart att stå och krama om varandra så där riktigt länge som jag väntat på i evigheters, och ja jag kände mig en av de lyckligaste på jorden!
look at the stars look how they shine for you

Fredagsmys hos Jacob med Asti Cinzano (mmm asgott) ,filtar och annat smått å gott. Typiskt att jag var intill att tappa rösten så jag lät som en skata, verkligen. Så jag har känt mig som ett cp haha. Speciellt på morgonkvisten..
I morse käka vi frukost på ett fick i stan, där såg vi bland annat lill-jerry (Ica-reklamen ni vet) fy skäms på oss, eller mig iaf som inte kunde hålla mig för att börja fnissa. De är faktiskt ganska gulliga trots att de har en kromosom för mycket. Vi tröttnar nog aldrig på den reklamen.

Nu när jag har skrattat och pratat en hel del så måste jag nästan viska mig fram i värsta fall, annars får jag smyga fram orden.
Mysigaste helgen på evigheter! Längtar till ännu nästa vecka, det här ska vara sista gången vi är ifrån varandra så fruktansvärt länge.

Nu ska jag sova, är skittrött. Jag har kramp i magen, svullna ögon och en förjävlig röst så nu må jag sova ut länge :) Kommer dock inte sova så bra som jag gjorde igår natt..miss him!

drops

Usch, har ont i halsen och lungorna. Jag vill inte åka på en förskylning nu när det snart är fredag! Jag som har så svårt för att bli sjuk, men när jag väl blir det är de illa, typ som magsjuka. Inte för att jag har de men risken finns ju. Jag ska var glad att jag inte har nån sjukdom, so keep out.

Jag hade en granne som drabbades av cancer när han var väldigt ung. Bara för en vecka sedan gick han bort, 21 år gammal :( jag blir så ledsen inombords ,livet är grymt orättvist när vi minst anar det! så mycket kvar att uppleva.

Ibland klagar vi över skitsaker som är så löjligt egentligen. Men livet kommer alltid vara orättvist oavsett vad men de är klart att de kan bli bättre om vi ger oss fan på det! de är tragiskt att vissa sjukdomar inte alltid går att bota i längden. Anyways..

Rest In Peace !

Nu ska jag ta tag i mina läxor på riktigt. Måste få klar historian så jag blir klar med den nångång.

Gör inte som mig, ätit mig illamående på extra drops, vet en till som gjort de, fast hon har fått i sig 13 haha ;)

21:00

Ikväll ska jag på teatern och se på ''Maria Larssons Eviga Ögonblick''. Någon som har sett den?
De var Mattias förslag :). Annars fanns de Mamma Mia, Slumdog Millionaire och Austraila men dem har har jag redan sett så då fanns de bara en kvar att välja på :P Har ingenaning vad den handlar om men de visar sig.

Dryg dag för övrigt, drog och träna en sväng i morse sen så har jag försökt skriva lite på historian men de blev bara några ynka rader,lär väl få fortsätta imorgon, måste verkligen bli klar. Vem orkar plugga på lovet? No one.


Så jäkla vackert, like always<3

Hemska dröm!

Just det jag hade en hemsk dröm i natt! Den var vidrig. Inte nog med att fått höra händelsen igår om att mormor ramlat och slagit sönder armen så man såg blodådrorna pulsera :(

Min dröm börja att jag sprang runt hemma och var livrädd för någon/några. Så jag sprang ut och de var heldött överallt. Sedan minns jag inget mer från de. Helt plötsligt var jag i en konstig byggnad mitt ute i skogen med klasskompisar och en massa folk från skolan. Jag blev inlåst i ett rum tsm med några andra. Rummet liknade ett garage. Vi hade i uppdrag att lösa någonting men jag minns inte vad.
In kom det två biffiga män och tog oss till ett gemensamt rum, ett stort garage med alla andra. Vi satte oss på stolar som var uppradade efter varann. Två män stod framför oss och höll i en tjock metall liknande tråd. Tråden var kopplad till en maskin som de startade och tråden rörde sig snabbt mot oss. Den kapade halva våra armar och ben.
Vi fick gå (konstigt nog) in i samma rum med samma folk igen. Det kändes som ett tortyr ställe där vi fick vänta in tiden på att få våra kroppar av kapad, blod överallt.
En ut av männen som var där såg helt psycho ut i fejjan.
Vi försökte komma på lösningar att ta oss där ifrån men de fanns verkligen ingen väg ut.
Panikfyllda och rädda fick vi åter igen sätta oss på stolarna. De tog ungefär tio st i taget medans alla de andra var inlåsta på rummen i väntan på sin tur. Den här gången slingra sig tråden som en orm, den kapade mina armar och ben helt och hållet. Efter de minns jag bara att jag satt i rullstol och det droppade in allt fler ungdomar till stället. De såg inte alls skräckslagna ut. Antagligen så fick de aldrig höra sanningen, va de var för ställe.
Jag ropade på en okänd kille och han ignorera mig flera gånger men efter några försök så kom han fram och jag var helt hysterisk. Försökte förklara vilka jävla idioter som fanns där och att jag fått min kropp helt sönder torterad. Jag grät så hemskt och de var då jag vaknade...mina ögonen var
Väldigt vidrigt hur starka känslor man kan få av en mardröm Nu när jag tänker efter så kan jag koppla ihop den med Saw filmerna. iallafall några delar, så som första filmen där två killar vaknar upp i ett rum och inte vet hur de kom dit, fastbojjad i foten och själva hitta en lösning att få av sig den genom att kapa av foten.
I drömmen var de som att det inte spelade någon roll hur mycket vi än försökte knäcka koden, när tiden var inne fick vi ändå vårat straff avtjänat.
När jag vaknade så var jag helt kallsvettig, jag kunde känna smärtan genom kroppen. Riktigt länge sen jag drömde nåt så vidrigt. Jag vågade inte somna om, var rädd att jag skulle komma tillbaka till drömmen och få hela kroppen av kapad. Precis innan jag vakna så tänkte jag på familjen, vännerna och Jacob Jag hade ingen chans att ta farväl,de kändes verkligen som slutet, de var så jävla hemskt!
Sjuk dröm va??

''Sätt dig ner andas ut slappna av
Vi ska ge dig ett nytt namn om du ger oss ett svar
Vi kan skada dig hur mycket som helst
Men vi ger dig chansen att göra det själv''

Jag hoppas min mormor får stanna kvar på sjukhuset idag så de inte skickar hem henne, finns alltid stor risk att hon ramlar igen :(
Stor kram till henne!